BMW M635 1984 Renoveringen från helvetet.

En vämjelig historia om gränslös tarvlighet och enfald. Detta är min personliga åsikt och fakta av det som hände från 2001 och fram till 2024.

Firman i fråga, som gick i konkurs 2022 var UAB Jan Car Factory. Turistbyrån/billverkstaden heter egentligen UAB Kamoja, men de använder sig fortfarande av den konkursade firmans namn, som ibland även kallas "House of Classics". Jag namnger inte personen, men den som vill veta mer, kan söka online.

I Sverige har vi yttrandefrihet. Vi har alla rätten att fatta våra egna beslut, att tänka vad vi vill, att säga vad vi tänker och att dela våra åsikter med andra människor. Rena åsikter och personliga åsikter är inte brottsliga i Sverige. I Sverige är det tillåtet att kritisera de styrande eftersom vi både har yttrandefrihet och tryckfrihet i vårt land. Det är även tillåtet att att att uttrycka åsikter och kritisera andra länder.

Jag förbehåller mig upphovsrätten till det jag har skrivit och får ej vidarepubliceras i tryck för kommersiell media utan mitt skriftliga tillstånd.

Jag köpte bilen i Verden, Tyskland 2001. Ett bra objekt som då hade gått ca 12600 mil, varit avställd i många år och var amatörmässigt omlackad i en annan färg. I brist på tid då jag reste mycket i jobbet, hade jag ingen plan för vad jag skulle göra med den och samlade på mig nya delar. Efter mycket tjat från en norsk bekant 2003 lämnades bilen och flera kubikmeter nya delar till hans firma som skulle utföra en del arbeten. Från slutet av 2006 till 2014 gjorde jag flera försök att avbryta jobbet, då det inte såg något vidare ut men fick diverse svar att det inte gick att hämta den, motorn var borta, någon påhittad spekulant ville köpa bilen och så vidare. I slutet av 2014 stängde jag penningkranen, för att stoppa eventuellt arbete på bilen och krävde att den skulle återlämnas. När inte heller det gick, plockade de istället isär bilen och och sprutade på ännu fler lager färg, trots att jag redan hade begärt att jobbet skulle avslutas. Sedan kunde jag bara vänta på en oundviklig konkurs av firman, vilket dröjde ända till 2022. Stämningar från andra kunder och medarbetare, trixande med dubbel bokföring, aktiekapital och nya personer i företagets styrelse hjälpte föga då firman var bankrutt. Efter konkursen begärdes en ospecifierad men stor lösensumma kontant för att lämna tillbaka bilen. Sommaren 2022 tog sig någon in på mitt privata mailkonto och raderade samtliga meddelanden.

Våren 2023 stöldanmälde jag den hos polisen, först i Vilnius och sen i Sverige, som inte kunde hitta den och båda lade ner ärendet i brist på spår. Med hjälp av mina kontakter sökte vi i offentliga register efter ledtrådar. I juli 2023 fick jag namnet på ett annat företag som konkursförvaltaren hänvisade till. Det var en turistbyrå som hade lagt till bilverkstad som sidoverksamhet. Adressen som fanns i bolagsregistret var falsk och gick till en tom butikslokal i Vilnius centrum. Efter en ny kontakt med konkursförvaltaren fick jag en adress där bilen och personen kanske fanns, visade sig vara en privatbostad för en annan familj. Vi sökte satellitbilder på adressen där det stod ett 30-tal bilar utomhus. I början av november kontaktade advokaten polisen som skickade dit en utredare med kamera för att se om min bil fanns där. När den hade identifierats startade en civil rättsprocess och i december 2023, i samband med delgivningen beslutade domstolen att bilen skulle beslagtas och förvaras hos fogden. Någon hos domstolen hade läckt information till motparten, att bilen skulle tas i beslag, 3 dagar i förväg, vilket gav dem tid att plundra bilen på mer delar. Samtidigt gjordes ett misslyckat intrång på 2 mailkonton i ett försök att radera deras senast sända meddelanden. Mailkontona hade sedan det förra intrånget uppdaterats till 2-stegs login. Motparten försökte överklaga beslutet men det avvisades av domstolen. Istället lämnade motparten in en ny stämning mot mig med ett krav på motsvarande 1,2 miljoner kronor för material och arbeten på bilen. Min advokat svarade att kravet saknade grund då det inte finns något avtal mellan mig och det "nya" företaget. I konkursutredningen fanns det inte någon fodran på mig och det stod helt klart att bilen var olovligt förfogad av motparten efter konkursen, plus annat som tillkommit.

Domstolen gjorde en kallelse till ett förberedande möte i mars 2024 men det blev uppskjutet pga tekniska problem. En ny kallelse till huvudrättegång i maj där jag hade tekniska problem med videolänken gjorde att det sköts upp till juni, då det tekniska till sist fungerade. Ett domslut meddelades i juli där det stod tvärt emot vad som står i lagen, att jag inte hade besittningsrätt till min egen bil och att den skulle återlämnas till motparten, trots att jag äger bilen och att jag har inte har en skuld till motparten. Som skäl angavs att avtalet, som inte fanns, inte var uppsagt skriftligen. Jag hade överlämnat mail från 2022 där det står på både svenska och engelska, att allt skulle avslutas och bilen med alla delar skulle återlämnas, vilket avvisades. Även 4 st rek. brev med samma information som hade skickats, hämtades aldrig ut och kom i retur. Även dessa avvisades. Domen överklagades till högsta domstolen som beslutade i början av september att de skulle granska distriktsrättens dom. I november kom ett beslut vilket inte ändrades till min fördel. Bilen skulle överlämnas till motparten och jag skulle betala motpartens rättskostnader. En vecka senare fick jag en fråga om jag ville få tillbaka min bil och svaret var ja. Hur det gick till vet jag inte, men bilen var internationellt efterlyst sedan april 2023, vilket kan ha bidragit till detta. Bilen, som inte är körbar, fanns att hämta med släpvagn på en adress i Sverige, vid en angiven tid och datum enligt ett samtal dagen innan. Den hade då varit borta från Sverige i exakt 21 år och 25 dagar.

Vad det blir härnäst vet jag inte. Den har gått 2010 km sedan jag köpte den 2001. Nu får den stå övertäckt bakom lås och bom fram till att jag går i pension på heltid, så slipper jag att beskåda skiten på ett tag. På grund av alla tidigare kostnader kommer det att bli världens dyraste renovering av en M635, om jag vill göra det. Det har varit mycket jobb och det tog alltför många år att få den tillbaka. Oavsett skick vill jag inte sälja den till någon annan. Gör jag inget, får den stå och ruttna bort. Om jag väljer att renovera den, behöver jag köpa en massa nya delar som ersätter allt som de har förstört eller stulit och sålt. Det primära problemet är karossen som ska tömmas, all färg ska bort och skadade delar ska bytas ut. 2001 verkade karossen vara ganska bra, men jag vet inte vad de har dolt under många* lager färg och spackel. Utöver karossen är det mycket annat som behöver åtgärdas eller kompletteras innan bilen är i ett skick som jag vill ha. Motorn ska renoveras, hela inredningen ska göras om. Det här är den sämsta bilrenovering som både jag och försäkringombudet någonsin har sett. Värdet på bilen halverades på grund av skicket. Nu är den bara en jävla röra, eller i klartext, 1600 kg litauisk shit.

*Tjockleken på färgskiktet är uppmätt med en Elcometer 415 som mäter 0-1000 my. Medelvärdet är mellan 700 till 800 my, lägsta värde är 389 my och de högsta är över 1000 my. En ny bil har ca 100-150 my och en omlackerad ca 200-300 my. Vid ca 800 my fastnar inte denna så kallade kylskåpsmagnet på en vertikal yta.